Månsans återkomst

Prins Tapper och Medråtta


Minns du Månsan.../ Månsans återkomst


[Baron råtta sitter och ser rätt rädd och upprörd ut och kramar en ost. Prins Tapper tittar till honom]
-Hallå, Baron Råtta, du ser nervös ut!
-Ja. Minns du Månsan?
-Din elev i förskoleklassen för några år sedan?
-Ja. Den lilla kattungen som vi inte visste vad det var för sort på och du sa att det enda raka var att titta henne i baken.
-Ja och vi slutade kalla henne för Måns och började kalla henne Månsan istället.
-Just den. Och jag sa att hon kanske skulle ta illa upp då och du sa att vi måste göra det för vetenskapen.
-Jaja. Är det sådant du sitter och gruvar dig över?
-I stort sett. Minns du att hon sa att hon skulle mörda oss, stycka våra kroppar, äta upp valda delar och sedan dansa på resterna om vi gjorde det?
-Inga stora upptäcker har gjorts utan uppoffring, Baron.

-Minns du den där stora bestialiska schäfern som strök förbi mattan någon gång?
-Ja. Lustigt nog mördade någon den, styckade dess kropp, åt upp valda delar och dansade på resterna.
-Med den uppsynen var det bara en tidsfråga.
-Jo till saken hör att det är återträff på den gamla förskoleklassen.
-Ja det var ett lustigt sammanträffande.
-Ja inte sant, precis, första gången Månsan är utsläppt på försök så hon kan vara med, för hon har suttit i slottskällaren sedan det där med schäfern. Tror du hon har glömt mig?
-Nej du är svår att glömma om man en gång lyckats lägga dig på minnet.
-Jasså, går det inte att glömma mig delvis då?
-Det är nog svårt.
-Men man kanske kan hoppa över klassåterträffen?
-Nej det går inte. Du kan inte ha det glatt och trevligt hela tiden. Se det från den ljusa sidan. Det är inte förrän på torsdag.
-Prins Tapper, kan du tänka dig att gå på klassåterträffen också? Om hon vill tala med oss båda?
-Det är klart jag kan. Blir det något gott att äta?
-Det beror lite på hur vi smakar.
-Skoja inte om sådant. Har ni inte mingel- och pinnmat?
-Jo pingel och minmat brukar de skaffa.
-Men då så. Då kan du nästan se fram emot det. Du kan ju be dem skaffa ostkrokar.
-Finns det?
-Oh ja.
-Är det långt till torsdag?


Lite senare.
-Det här var ju en liten trevlig tillställning du och klassen har. Kan du räcka Roffe lite chips och bål att dricka.
-Det är svårt. Jag var ute i köket och undersökte att ingen åt upp ostkrokarna och efter det är det som om jag inte riktigt kan röra mig.
-Det var inte bra. Du är lite gul och dammig i ansiktet också. Kan vara Beri-Beri igen, kanske?
-Kan vara några ostkrokar också tror jag. Skulle du kunna ge Roffe chips och lite bål?
-Javisst.
-Tänk, prins Tapper, vad stora mina gamla elever blivit.
-Ja. Månsan blev en väldigt stor katta.
-Ja. Hon var väldigt stor. Hälften hade räckt. Kan du ge Roffe lite mer chips och ostkrokar. Jag har lite svårt att röra mig.
-Det är klart jag kan.
-Minns du Roffe. Du trodde han var en hund.
-Jag trodde aldrig att han var en hund. Det var en hypotes.
-Och nu väger han 300 kilo och bor i Alaska.
-Men Månsan blev också stor. Lustigt att du sa att hälften skulle räcka.
-Ja, det blev lite lustigt, faktiskt. Kan du räcka lite bål och chips till Roffe.
-Speciellt med tanke på att Roffe bet av henne på mitten.
-Jag skrattade också där. Här Roffe får du lite bål och chips.
-Hon skulle nog inte sagt åt honom att hon skulle mörda honom, stycka honom och äta upp valda bitar.
-Hon var aldrig stor på konversation, nej.
-Tänk om vi hade tittat Roffe där bak?
-Hur tror du vi kom på att han var en Björn?
-Jag lyssnade nog inte så noga där. Kan du räcka Roffe lite Chips och bål att dricka till.