Kriminellt

Något riktigt luggigt inträffade i maj. Det hypokondriska barnet frågar ut Tanten från Turkiet om händelsen.

-Hej, något riktigt luggigt inträffade för dig här, vad kan du berätta om det.

-Skall jag börja nu?

-Ja berätta om vad du gjorde och vad som hände.

-Jo jag satt och tänkte på ingenting. Lite så här. Sedan satt jag så här och tänkte på

ingenting. Så kom en hund förbi och tuggade på min fot.

-Hur hittade han just dig?

-Det är enkelt, man bara går in genom dörren, tvärs igen alla rummen, till man kommer till mattan i stora rummet och så säger man "hejhej!".

-Hmm. Så han tuggade på ditt ben. Hur kändes det?

-Vet du det enda jag kunde säga var. "Como estas?". Jag har precis kommit hem från Turkiet.

-Men gjorde det inte ont? Ibland får jag utslag och de gör otroligt ont.

-Det gjorde inte så ont. Jag är gjord i plast och det är en fördel i sådana här sammanhang. Det värsta var hans galna blick. Jag förstod att han gjort sådant här förut. 2 gånger.

-Hur såg gärningsmannen ut?

-Han hade hår i hela ansiktet, utom munnen. Där hade han min fot. Våt och kall om nosen. Så hade han inga byxor på sig heller. Han verkade rak och rättfram. Jag undrar hur mycket han tjänar. Så lät han så här "höh-höh-höh". Men det gör nästan alla.

-Något annat du minns?

- Ja Waterloo, Abba, 1815. Jag minns massor av saker.

- Tack. Vad händer nu?

- Jo jag fick den här gråa klumpen och prins Tapper säger att om de bara får igång fräsen så kommer den att se likadan ut som min fot och lukta mycket bättre.

- Kommer du att kunna dansa igen?

- f'låt, dansa? Tack gärna!

- Ha-tcha-tcha

-Ha-tcha-tcha

- Det dammar fortfarande lite om den nya foten.

Poliskonstnärens rekonstruktioner. Varning för starka bilder!