Korkurerande forskning

Superkraftshjälmen


[Hemma i Baron Råttbo. Prinstapper håller på i verkstadshörnan. Baron Råtta umgås med sina ostar i andra hörnan och ser inte så bra vartåt Prinsens arbete syftar.]


[Baron Råtta] -Prins Tapper? Prins Tapper, vad gör du?


[Prins Tapper] -Jag kommer äntligen att få en medalj. Jag uppfinner en ny hjälm.


[Baron Råtta] -Räcker inte den ugglebortstötande hjälmen längre?


[Prins Tapper] -Jag fick aldrig en medalj för den. Dessutom så har Ugglans son tränat att lyfta på min hjälm, så pickar hans far mig i huvudet och så släpper han tillbaka den så det ringer i hela huvudet. Det skall de inte komma undan med.


[Baron Råtta] -Är den här bättre?


[Prins Tapper] -Ja den här är OTROLIGT mycket bättre. Den ger superkrafter.


[Baron Råtta] -Ohhhh. Superkrafter. Vilka då?


[Prins Tapper] -I stort sett ALLA. Ge mig burken med gummisnoddar och gem.


[Ut och provar]

[Prins Tapper] -HA! Där borta är den mycket trevliga Ugglan. Jag skall bränna av honom alla hans vackra fjädrar med min IR-blick.


[Baron Råtta] -Men Prins Tapper...


[Prins Tapper] -Inga "Men".


[Ugglans son dyker upp bakom och lyfter på hjälmen åt sin far, som pickar Prins Tapper OCH Baron Råtta i huvudet. Sedan släpper han tillbaka den med ett "tjong!". Prinsen och Baron Råtta  repar sig efter ett tag.]


[Baron Råtta] -åjåjåj...


[Prins Tapper] -HA! HA! när Ugglans alerte son släppte tillbaka hjälmen på huvudet så blev jag osårbar och det gör nästan inte ont alls, men för säkerhets skull så flyger jag inte efter dem.


[Baron Råtta] -åjåjåj...


[Prins Tapper] -Tack för att du försökte varna mig, min lille osjälviske vän.


[Baron Råtta] -Prins Tapper du låter inte riktigt som dig själv.


[Prins Tapper] -Hmmm. Det kanske är en okänd bieffekt av att vara superhjälte. Nu ser jag prinsessorna. Jag hoppar fram och kysser dem passionerat. Det är bara jättelångt dit.


[Jättelångt skutt med snygg landning. Inget behov av tandskydd]


[Prins Tapper] -Se goddag mina sköna damer.


[Prinsessorna i munnen på varandra]

-Oh. Prins Tapper.

-Vi har jättemycket att göra

-Ja vi står här och talar med varandra och inte med dig.


[Prins Tapper] -Det förstår. Jag hoppade bara förbi för att hälsa Goddag och komplimentera er för att ni är så strålande vackra.


[Prinsessorna i munnen på varandra]

-Vad?

-Ja det är vi.

-Vad snällt sagt. Tack så  plötsligt.


[Prins Tapper vacklar från platsen Baron Råtta stödjer honom]


[Baron Råtta] -ojojoj. Det har hänt något med dig.


[Prins Tapper] -Det verkar inte bättre än så. Det verkar som om min superkraft tycks vara att hoppa långt och vara trevlig, men jag kan kanske fortfarande få en medalj.


[Snabbt till kungen, som också är ute och går]


[Hans Majestät] -MITT majestät, mitt majestät..


[Prins Tapper] -Ers Majestät! Jag har uppfunnit en hjälm som ger superkrafter.


[Hans Majestät] -MITT MAJESTÄT! Vad sa ni? Det är en riktigt bra uppfinning.


[Prins Tapper] -Men det skulle naturligtvis inte falla mig in att skryta eller att ta emot en medalj för det.... VAD SA JAG?


[Hans Majestät] -Det kan inte jag hålla reda på. Svårt nog att hålla reda på vad jag säger själv. Var var vi?


[Prins Tapper] -Åh ingenting. Det var ingenting. Jag skall precis gå hem och slänga den här bekväma och avancerade hjälmen.


[Hans Majestät] -Ja ja. Det var bra.