[Baron råtta:] Är alla här? Björnarna? Kaninerna? Katterna? Hypokondiska barnet?
[Röster ur förskoleklassen] -Hypokondiska Barnet är hemma. Det var något med tåspetsarna till hjässan.
-Farbror Baron Råtta! Nisse har svalt sin mobiltelefon!
[Baron råtta:]Jasså har han det? Kan du be honom titta efter om han svalt min telefon med, lilla vän? Den är borta sedan hur länge som helst. Idag skall vi tala om Matematik och jag är inte alls rädd. Jag är inte rädd.
mah!teh!mah!tik!, där ser ni det var inte så svårt alls.
[Röster ur förskoleklassen] -Farbror baron Råtta! någon har kissat vid katedern!
Farbror Baron Råtta, vad ÄR matematik för något?
Oh, den lilla björnen seglar på Gula Havet, oohh det är storm....
[Baron råtta:] Nu får ni vara tysta små vänner. Sluta plaska i pölen. Det är nog någon skräckslagen som kissat här vid katedern.
[Lilla Björn] - Men vad är matematik för något?
[Röster ur förskoleklassen] -Vad är det?
[Baron råtta:] Nu skall ni inte bli påstridiga små vänner. Matematik är helt enkelt matematik. Det är vad det låter som.
[Lilla Björn] -Är det mahteh?
[Baron råtta:] Ja... Dvs nej.
[Lilla Björn] -Är det mat?
[Baron råtta:] Kanske inte så mycket det nej...
[Lilla Björn] -Är det tik?
[Baron råtta:]Ja det är en liten kvinnlig hund.
[Röster ur förskoleklassen] -Är det ju inte! Då är det ju inte vad det låter som. Så fabror baron Råtta, det är INTE vad det låter som. Har det något med siffror att göra?
[Baron råtta:]Oj titta, vad är det som ryker där borta?
[Röster ur förskoleklassen] -Det är bara ett vitt papper som farbror själv satte eld på. Vi börjar tro att farbror inte kan något om matematik, farbror Baron råtta. Farbror skulle väl aldrig lura små oskyldiga barn?
Farbror Baron rätta är det inte rast snart?
[Baron råtta:] Jo just nu. Det är rast nu.
[Röster ur förskoleklassen] -Men det är 40 minuter kvar. Är det långt?
[Baron råtta:] Ja, det är 40 och så är det minuter också. För långt. Varför tar ni inte rast nu?
[Röster ur förskoleklassen] -Vi känner oss väldigt pigga och matematik låter så intressant. Vad ÄR matematik för något, farbrror Baron råtta?
[Baron råtta:]Men kaninen ligger redan och sover!
[Röster ur förskoleklassen] -Hon ligger bara för att vi sitter på henne.
Skall du berätta något om matematik. Eller skall vi börja gråta hjärtskärande?
[Baron råtta] Nej, nej, det är sant. Det enda jag kan är säga "matematik". Jag går och hämtar rektor så får han lära er matematik.
[Lilla Björn]-Farbror Baron råtta. Vi kanske var lite överilade där. Inte Rektor Farbror Elaka Ödlan. förra gången han var här så försökte han lära oss att flickor kan vara pojkar och tvärtom. Vi kunde inte äta lunchen efteråt, fast den gick att äta för en gångs skull.
[Röster ur förskoleklassen]
-Ja och han försökte lära oss att alla är lika. Fast de är olika.
-Ja och han petade på min skolväska.
-Och på mitt pennskrin.
-Han luktade på mina gummistövlar. Sedan ville han köpa dem.
[Lilla Björn]-Så om farbror inte berättar för någon skall vi lära farbror Baron råtta lite om matematik och siffror.
[Baron råtta:] Vill ni det? Ni är så snälla..
Historien började med larm på kombinerade förskolan-universitetet. Kennet, ett av förskolebarnen,var inte med på uppropet och hade försvunnit från sin klass. Ingen visste vart han tagit vägen. Lärare och rektor letade överallt efter honom, men det fanns inga spår att följa.
Till och med Hovmarskalken hade blivit involverad, trots att han hade rast.
Baron Råtta, som var Kennets matematiklärare och röstats fram av klassen som den lärare som var något mer trolig än rektorn, rusade runt på mattan, i slumpmässig skallgång i alla riktningar. Han letade överallt efter Kennet, men fann först inga tecken på var han var någonstans.
Sedan fann han första livstecknet av Kennet, i form av ett ljud från en liten inhängnad bakom sitt eget bo, Baron Råttbo. Han rusade dit och när han kom fram, såg han Kennet själv stå i buren, med en halväten smörgås med sylt i handen.
“Vad pågår här?” tänkte Baron Råtta.
"Häj, farbror Baron Råtta" hälsade Kennet muntert. "Ja ä kennel! Ja fick den här smörgåsen som ingånglön av farbror Prins Tapper, som rekryterade över mig från förskoleklassen".
Utan att hjälpa Kennet ut från buren ropade Baron Råtta "Jag får berätta för dina föräldrar att vi hittat dig!" och sprang iväg mot deras hörn av mattan, men smörgåsen gnagde på hans sinne. Hur kunde Prins Tapper rekrytera ett barn som hund för en smörgås med sylt?
Till sist var det inte Baron Råtta som berättade för hans föräldrar att Kennet var återfunnen - utan det var Kennet själv! "Ja ä hemma!" sa han bara när han glad och mätt kom innanför dörren i kojan de bodde i och det var bara deras skarpa luktsinne som fyllde i luckorna av nytt deltidsarbetet som kennel och syltsmörgås som ingångslön.
Under tiden fortsatte Elaka Ödlan, i egenskap av grundskolerektor, skallgång med hela klassen, som ansträngde sig att inte gå för nära honom, på grund av hans intresse för att förklara samlevnad för dem och hittade även de kennelburne på baksidan av Baron Råttbo. I buren stod en liten grå, råttliknande, matematiklärarliknande hund och åt på en ostsmörgås.
"Det är något speciellt med ost!" Hälsade han på Elaka Ödlan och klassen när de rundade knuten på Baron Råttbo.
Elaka ödlan funderade allvarligt på om det var Kennet de hittat. Kennet var borta och här var en person i en kennel. Eller kunde det finnas andra och mörkare förklaringar?
Det var tydligt att deras rektor stod i begrepp att ta ett beslut och förskoleklassen övertygade Elaka Ödlan att det skulle kunna vara Kennet de hittat med statistiskt signifikant säkerhet. Om det varit en syltsmörgås som personen höll i så hade P(Kennet=upphittade personen) varit i stort sett 0,99999.
"Den sista tiotusendelen kan man bara ignoera" sa en liten björn.
"Full säkerhet får man bara genom DNA analys, med risk för osäkerhet på grund av emmentalerkontaminering" sa en liten kaninunge, med en förebrående blick på Baron Råtta och hans ostsmörgås.
Elaka Ödlan var övertygad av deras argumentation och tog Baron Råtta tillbaka till kombinerade skolan-universitetet. Tyvärr, när han kom dit var Baron Råtta borta, men vid snabbt överslag så saknade Elaka Ödlan honom inte och ville inte riskera en ny skallgång genom att fråga klassen.
Den nye Kennet som själv undrade, men borde haft en aning, var Baron Råtta var, erbjöd sig att spåra upp honom med sitt skarpa luktsinne, om det kunde tänkas att han kunde få en ostsmörgås eller en liten osttallrik. Elaka Ödlan övervägde det men svarade "Nej för mycket skallgång är inte nödvändigt idag" och skickade hem alla till sina föräldrar.
Baron Råtta gick hem, en smula förvirrad av allt som hänt under dagen och när han ställde sig i buren på baksidan så ropade Prins Tapper in honom i Baron Råttbo.
"Tack det var vänligt!" sade Baron Råtta.
"Hunden är trots allt mäniskans bästa vän", sa Prins Tapper, som övertalats till ny personallösning, där Baron Råtta ersatte Kennet i jobbet som deltidskennel.