AKT 1

Scen 1:

I det mysiga men något kaotiska hemmet till Prins Tapper fann Baron Råtta sig själv skrattande och upptagna med en inventering. Hans skarpa ögon flög runt i rummet, medan Prins Tapper satt bekvämt i sin favoritstol och läste.

“Prins Tapper”, började Baron Råtta med ett leende i rösten, “det är tråkigt och jag undrar vad som hänt. Är det klimatförändringar? Det känns nästan som om vinden själv försöker smyga sig in genom springorna.”

Prins Tapper, sittandes bekvämt i sin favoritstol, viftade avvisande med handen. “Javisst är det tråkigt”, sa han. “Vi bor för nära slottet och slott är känt för att vara trånga. Dessutom leder en aktiv livsstil som vi har inte till något problem.”

Baron Råtta oroade sig fortfarande. “En fin mössa kunde kanske göra saken bättre?”

Prins Tapper blev avvisande. “Nej, nej det skulle INTE fungera!”

Scen 2:

Samtidigt fanns en annan atmosfär i den stora salen vid kungens hov. Kungen, sittande på en pall för att tronen försvunnit samtidigt som slottet mystiskt eldhärjats tidigare, rynkade pannan när han också märkte draget. Hans förste minister, Elaka Ödlan, stod bredvid honom med ögonen fyllda av oro.

“Ers Majestät”, sa Elaka Ödlan med en skakande röst, “detta är ett ganska obehagligt drag som hotar att bli ett hot. Det kunde leda till ett förödande pandemiskt snuvaepidemi! Vi måste agera hastigt för att förhindra denna katastrof!”

Kungen tittade ner på sin upprörde förste minister med en blandning av munterhet och oro. “Elaka Ödlan, lugn dig. Vi har redan höjt skatterna för att motverka att lampan i taket inte har rätt wattal. Jag är säker på att vi kan hantera sådana trivialiteter.”

Men Elaka Ödlan var långt ifrån lugn. “Ers Majestät, tänk efter! Om draget fortsätter kunde det leda en vitt spridd lätt snuv epidemi, vilket skulle leda till ekonomisk nedgång och samhällslkollaps!”

ActionFrank, en statlig assistentresurs som ibland dök upp, avbröt med ett svepande handrörelse. “Lugn dig, Elaka Ödlan. Det är bara ett drag. Jag ska bara stänga av vad som orsakar det.”

Elaka Ödlan skickade ActionFrank en ilsk blick men fortsatte med allt gällare röst. “Vi måste agera omedelbart! Jag föreslår att alla alltid ska bära strumpor för att förhindra spridningen av denna potentiella pandemi!”

Kungen höjde ett ögonbryn, både förvånad och road på samma gång. “Strumpor? Verkligen?”

“Ja, Din Majestät!” Elaka Ödlan nickade ivrigt. “Det är vetenskapligt bekräftat! Vi kan inte ta några risker. Att höja skatterna var inte tillräckligt.”

Hovmarskalken, som normalt sett var en man utan humor och intellekt, oroade sig och steg fram med ett hovsmil och en bugning. “Ers Majestät, tror jag ni vill att denna nya förordning ska genomföras? Det kommer att bli en riktig sensation!”

“MITT majestät” korrigerade Kungen honom. “Javisst, Elaka Ödlan! Gör vad som behöver göras.”

när hovet skingrades igen, kände Elaka Ödlan fortsatt sig orolig till sinne. Han hade en idé om hur han skulle införa denna förordning, men oroades över om beredskapen av något mer än en strumpa i slottet, skulle räcka till strax under rätt många personer?

Akt 2:

**Scen 1: I den ena stora strumpan**

I den ena stora strumpan, som hade ett hål där någon hade slitit hål med sin stortå, var det trångt. Prins Tapper och Baron Råtta med sina tre favoritostar befann sig i full aktivitet, men AktionFrank tyckte att Prins Tapper tog för mycket utrymme.

“Det där är TRe O otrevligt!” utbröt AktionFrank. “Du tar upp hela rummet och lämnar mig med inte ett dugg utrymme! Klantkloss!”

Prins Tapper spände ögonen i honom. “Vad talar min herre om? Det finns plats nog för alla. Utom dig.”

Baron Råtta fortsatte att inventera sina ostar, oberörd av diskussionen. I bakgrunden talade en grupp små katter, björnungar och kaniner om den statistiska chansen för ett lätt men elakartat drag att starta en matematikpandemi av fall av en ganska otrevlig snuva.

“Men vad händer om vi alla drabbas av draget?” sa en liten björn. “Det skulle bli katastrofalt!”

“Det där är ett cifkulärt resonemang”, svarade en kanin. “Vi kommer att inse vår misstankomponent snart nog.”

Kennet, valpen, skakade på huvudet. “Min far säger att strumpor inte verkar göra sitt jobb.”

**Scen 2: I den andra sockan**

I den andra sockan var det lika trångt, även om det fanns fler individer i utrymmet. Prinsessorna letade efter den snygga prinsen och ville inte acceptera att han inte var där.

“Var kan han vara?” frågade en av prinsessorna. “Han måste ju finnas någonstans!”. "Ja! detta är någonstans" sa de två andra.

De försökte gå omkring med strumpan, men misslyckades pga bristande koordination.

**Scen 3: Ute på mattan**

Ute på mattan och inte i någon av sockorna gick den snygga prinsen. Han hade inte fått någon plats tilldelad för han körde sportbil uppe på Stinkefussmarken när strumptilldelningen gjordes. Han blev stoppad av Hovmarskalken, som sa att det var emot Vetenskapen för honom att bara gå omkring under pågående rätt påtagligt drag med risk för en pandemi av en lätt men irriterande förkylning som drabbar alla.

“Vad är det för vetenskap?” frågade Den Snygga Prinsen.

Hovmarskalken arresterade honom direkt för han tog frågan som våld. På väg tillbaka till Slottet funderade Hovmarskalken på vad vetenskapen sagt: “Jag tror att jag inte förstod något alls” kommenterade han för sig själv.

Akt 3

**Scen 1: Inne i strumpan med hålet.**

Prins Tapper och AktionFrank tittade snett på varandra, ropade ut till varandra tillmälen och plötsligt bröt de upp i slagsmål. Strumpan sprack itu och remsor av den spreds över mattan under slagsmålet.

"Du skrymmer oproportionerligt!" skrek Prins Tapper.

"Här luktar vadmal, din bofink!" svarade AktionFrank, som gav sig ivrigt i strid med Prins Tapper. De rullade över mattan, var och en försökte slå ut den andre.

Ögonblickligen sprack strumpan de var instoppade i och ut rullade de, tre ostar, Baron Råtta och hela förskoleklassen

Hovmarskalken, Den Elaka Ödlan, Den Snygga Prinsen och Kungen såg på från slottsfönstret, överraskade av händelserna.

**Scen2: Slottets stora sal**

Krisgruppen i slottet ser förödelsen av strumpan på grund av Prins Tappers och AktionFranks slagsmål De ser ut genom förnstren i slottet och ser trådar av strumpan spridas för draget. Elaka Ödlan för händerna mot kinderna i schock men armarna är fortfarande för korta. Han är schockad över att hans program drabbats av ett totalt enstrumpshaveri. “Mina Herrar, Ert Majestät. Det här rubbar alla vetenskapliga grunder i min kalkyl.”

Hovmarskalken som precis anlänt med sin fånge, den Snygga Prinsen. “Vetenskapen? Jag tror jag inte jag förstår vad jag menar med “vetenskap”.”

Den Snygga Prinsen, som ännu var arresterad, skrockade. “Det är en omfattande vetenskap som berör allt från… ja, verkligen allt.”

Kungen blängde till. “Vad är det för mening med denna diskussion? Var är prinsessorna? Varför spränger de strumpor på mattan?”

Elaka Ödlan fortsatte omedelbart utan att lyssna på kungens kommentar, fullt sysselsatt med de vetenskapliga implikationerna av Prins Tappers och AktionFranks slagsmål. “Det här rubbar den grundläggande principen av att ha strumpor på sig, i och med att vi bara har en strumpa i det här läget av den riskerade pandemin”

Hovmarskalken knep ihop ögonen. “Men om så är fallet, varför har vi då allt vårt slit för att försöka tvinga in alla i strax över en liten socka?”

Den Snygga Prinsen muttrade och himlade. “Även det låter som avancerad vetenskap.” Kungen som började tappa intresset sa “Vad du än gör så tvinga inte in alla i en enda socka”. Elaka Ödlan suckade och fortsatte med sin argumentation. “När vi ser hela mattan som en större strumpa, kan vi sluta tvinga in alla i den sista sockan. Istället kan vi gå omkring fritt och…”

Kungen avbröt honom med en djup suck. “Elaka Ödlan, jag tror jag tar en liten promenad och om någon stoppat in alla medborgare i en och samma socka när jag gör det så skulle det inte vara så lite oangenämt. ” Elaka Ödlan fann sig snabbt. "Oh nej, om man bara står på något varmt, som en matta, och draget känns inte alls så elakartat längre, så kan de nog få ut och röra på sig, de med. “Bra, för jag känner att jag kan tänka mig att ha ett samtal med några medborgare när jag är ute och promenerar, och genom en strumpa låter de påtagligt, dämpade. Jag vill ha lite äkta känsla från dem”. Sade kungen. “Äkta känsla från dem, Det förstod jag”, sade Hovmarskalken som tagit fram sitt anteckningsblock. “är jag fortfarande under arrest?” undrade den Snygga Prinsen. Kungen tittade förvånat på honom och undrade varför han var där. Innan hovmarskalken hann svara, svarade den Snygga Prinsen. “Jag var ute och promenerade på mattan och tänkte precis hälsa på Ers Majestät och berätta hur bra jag har det”. “MITT Majestät” rättade kungen honom, “Det var bra, min pojk. Hur bra trivs du här på mattan under mitt styre?” “Ja det var precis det jag tänkte diskutera, hur bra jag trivs här under ert visa styre, om kanske Hovmaskalken kan låsa upp mina handbojor, kanske?

**Scen 3: Prins tapper och Baron Råtta sitter i en röd sportbil, på väg hem**

Baron Råtta körde hem Prins Tapper i en röd sportbil. Prins Tapper hade fått två blåa ögon i slagsmålet med AktionFrank men såg nöjd ut.

"Det är rätt trevligt att åka hem i sportbil" konstaterade Prins Tapper, "men du vet inte var min gyllene revolver kan vara?"

"Vi borde ha löst bråket fredligt, genom att jag sköt honom", funderade Prins Tapper. "Men den verkar vara borta."

Baron Råtta tittade i bagageutrymmet och såg de tre ostarna.

"mmmm, Mina tre ostar är här", sa han.

"Och lite förvånande att vi åker omkring i den snygga prinsens sportbil. Vi blir tvungna att lämna tillbaka den, förr eller senare"

"Förr, eller senare" underströk Baron Råtta. "Den stod bara parkerad där och det är trevligt att åka sportbil ibland".

"I stort sett!" tillade Prins Tapper.

"I stort sett, Prins Tapper!" upprepade Baron Råtta.

När de kom fram till Baron Råttbo så fick de ytterligare en överraskning. I bagagen på låg inte bara Baron Råttas ost utan även en socka. Från sockan kom röster.

"Hallå!" "Ja Hej-hej" "här är mörkt och så".

Prins Tapper fann sig snabbt och frågade "Men är det ensamt också?"

"Nej", "Nej inte så ensamt", "Nej vi har det bra" kom det från sockan.

Baron råtta kände också igen rösterna och undrade "Skall vi berätta för dem att socktvånget är över?"

"Det skall vi absolut", svarade Prins Tapper.

"Förr eller senare?" frågade Baron Råtta.

"Ja, innan vi lämnar tillbaka bilen, åtminstone" förklarade Prins Tapper.

"Åtminstone!" bekräftade Baron Råtta