(Prins Tapper och Baron Råtta promenerar ute på mattan, när de plötsligt möter de tre prinsessorna. Baron Råtta har mitran på huvudet och kräklan i handen eftersom han just blivit ärkebiskop i ärlig debatt) Baron Råtta har förstått att jobbet som ärkebiskop inbegriper kröningar, bröllop, välsignelser, gudstjänster. Prins Tapper anser att han behöver vara beredd på allt och förstår inte varför inte förbannelser ingår i repertoiren för en ärkebiskop och förklarar att “ärke” innebär att han måste kunna besegra alla som bara är “biskopar” och Baron Råtta försöker lägga till förbannelser till ritualerna han går och övar på.
Prins Tapper: Ah, Prinsessorna! Var är ni på väg?
Prinsessorna: Vi… vi är ute och tänker… ja, just det. Tänker. Tänker på lite saker. Och Ting.
Baron Råtta funderar: Förbannelser… är de vanliga vid sådana tillfällen? Förr eller senare?
Prins Tapper: Ja, absolut! Och jag tycker att förbannelser borde vara en del av repertoaren även på bröllop. Vad säger du, Baron Råtta?
Baron Råtta: OK?
Prins Tapper: men bara om de verkligen behövs.
(Prins Tapper hälsar på prinsessorna och börjar diskutera vädret)
Prins Tapper: Fint väder vi har här.
Prinsessorna: Ja, ja, fantastiskt väder… Väder.
Baron Råtta: (försjunken i sin egna tankar) Och härmed förklarar jag er man och hustrur!
(Prins Tapper har inte lagt märke till Baron Råttas förvirring)
Prinsessorna: Vad? Oj!
Baron Råtta: Och må han tiga därmed!
(Prins Tapper är själv överraskad. Hans tre fruar är upprörda och ropar på hjälp)
Hovmarskalken rusar till
Hovmarskalken: Hur var det här då?!
Baron Råtta är nu inne på förbannelser: Varde förbannad, Din näsa falla i grus, dina skor lukta daggmask!
Hovmarskalken: Ni två är arresterade och kommer att sitta i cellen tills vidare.
Prins Tapper: Ojojo! Om detta är hur man lever som gift vill jag inte vara gift!
Baron Råtta fortsätter sin förbannelse och börjar komma upp i fart: Era söner få underkänt i hemkunskap, er surmjölk kommentera er nattskjorta, väggarna på ert hus sakna fönster väldigt…
Hovmarskalken bleknar under förbannelsen och är helt som förstenad.
Prins Tapper och Baron Råtta lyckas fly från arresteringen genom att vända promenaden hemmåt.
Baron Råtta: Må gruset i era skor förökas och månen skina på er kala fläck…
Prins Tapper under rask marsch hemmåt: Du kommer att kunna behålla ärkebiskoptiteln länge.
Överraskad och rörd över berömmet säger Baron Råtta: Menar du det?
Prins Tapper: O ja!